Imorgon är det beräknat att våran lilla krabat ska komma ut, jag går och väntar och väntar på att någonting ska hända. Jag hade väl aldrig trott att jag skulle få en massa åkommer i samband med graviditeten som denna. När vi hade passerat vecka 29 kändes det som en fröjd eftersom vår son kom i denna vecka för snart tre år sedan. Jag hade väl hoppats på att få njuta och "känna" av denna graviditet som något positivt.
Visst är det en stor glädje dock att vänta barn, men allt som man har dragit på sig gör att man ser bara det som är mindre bra. Alla i våran omgivning vill nog och hoppas på att krabaten ska komma snart. För visst blir det en påfrestning för de andra också när de måste hjälpa till med så mycket. Det är ju deras tid och kraft som tas ifrån till att göra det dom vill göra.
Min förhoppning är att, när väl krabaten är ute så kommer jag att vara piggare och kunna ta itu med saker som jag inte själv har orkat att göra, utan att påfresta och belasta dom i våran omgivning. Mors-fars har verkligen ställt upp i vått och torrt och vad hade vi gjort utan dem, ja säg det....
Som sagt var så hoppas jag dock att barnet är friskt och välmående när det väl bestämmer sig för att komma ut.
1 kommentar:
Jag hoppas också att krabaten din kommer snart, så mysigt Kram Emma
Skicka en kommentar